Bildkälla / The devil in a new dress
En sak som ofta slår mig, och som jag personligen finner rätt intressant, är den allmänt spridda uppfattningen om att kläder är någonting som helst inte ska kosta pengar. Jag tänkte särskilt på detta när jag häromdagen läste en blogg av en större modebloggare (eller ja, shoppingbloggare kanske snarare är ordet, men sak samma) som sa att hon ansåg att “sexhundra kronor är mycket pengar för en klänning”. Då denna bloggare minst sagt verkar tillhöra en av de i kategorin som konsumerar mest (vilket jag anser att jag kan uttala mig om då personen ifråga ständigt visar upp nya inköp i bloggen) så tyckte jag att detta var intressant och faktiskt även en aning upprörande. Om det är någonting jag tenderar att störa mig på så är det personer som motsätter sig inköp av dyrare kläder och/eller tycker att det är “löjligt” att köpa dyrare märken, men som själva konsumerar av bara fan -ursäkta språket – på de billigare kedjorna.
Den här gamla visan har ni säkerligen hört förut, men faktum är att det är bättre ur ett hållbarhets- och miljöperspektiv att köpa färre, men dyrare plagg av bättre kvalitet som därför håller längre. Jag säger inte nödvändigtvis att dyrare märken alltid håller en god kvalitet, är exempelvis väldigt tveksam till Acnes kvalitet, om vi ska ta ett exempel ur mellanprissegmentet, men generellt så vill jag ändå påstå att det ligger till så. Personligen föredrar jag att köpa färre plagg av högre kvalitet (även om jag också ibland handlar på typ H&M och Weekday) då jag upplever att det är dessa plagg jag använder mest och som “håller” längst. Om jag ser till de köp jag gjort under de senaste tre-fyra åren så är det i hög utsträckning de dyrare plaggen jag fortfarande använder, vilket gör att det högre priset tveklöst blir motiverat.
Självklart är det en sak om man kanske inte är särskilt intresserad av mode,kläder eller kvalitet, då förstår jag att det kan kännas vansinnigt att lägga en tusenlapp på en bra skjorta från låt säga Filippa K, när man kan få en på H&M för nittionio kronor. Jag har också förståelse för om man faktiskt inte har råd att lägga större summor på plagg, men den typen av attityd jag talar om i detta fall är snarare den som återfinns hos personer som gladeligen spenderar tusentals kronor på billiga plagg varje månad, men som aldrig skulle tänka sig att investera i något dyrare som faktiskt håller sig snyggt längre än några tvättar. Jag kan ärligt säga att den oerhörda överkonsumtion jag ser i många av de största modebloggarna äcklar mig på många plan. Kom igen, köp en snygg svart klänning i bra kvalitet istället för en massa svarta trasor från Nelly.com. Min intention här är absolut inte att låta överlägsen på något sätt, då jag skulle säga att många av de bloggare jag syftar på spenderar långt mer pengar på kläder varje månad än vad jag gör, det vill jag poängtera. Jag vill även tillägga att dyrt märke inte alltid heller är en garanti för att kläderna är schysst producerade, det vore en aning naivt att påstå, men miljövänligare är det absolut.
Vill slutligen även tillägga att jag inte syftar på personer som konsekvent handlar second hand, för jag fattar att ni tycker att det är dyrt med exempelvis en klänning för sexhundra, men att handla second hand är långt mer miljövänligt än att handla på budgetkedjorna.
Hur resonerar ni kring detta? Hur tänker ni när ni gör inköp? Tycker det är så givande när ni delar med er av era tankar och åsikter, vare sig ni håller med mig eller inte. Ni är alltid så kloka och insiktsfulla.
