img.src

Nu är det modevecka! Jag kommer tillsammans med Josefin, Anna och Simone bevaka alla kommande modeveckor på Fashionweeks-bloggen.

Daphne Groeneveld by Josh Olins for Vogue China February 2012

Så skönt med ett modejobb med en kvinnlig modell som inte ser skör och hopkrupen ut som omväxling. Gillar hur Daphne sitter bredbent och vågar ta utrymme. Inte ens bilden där hon halvligger på bänken känns objektifierande, utan bara nonchalant och cool.

På  julaftonsnatten var jag med min mamma på midnattsmässa i kyrkan nära där min familj bor. Min mamma ville hemskt gärna gå och jag bestämde mig för att följa med, även om jag inte alls är särskilt troende. Det är ett lustigt ord egentligen, troende. Jag tänker att alla människor tror på någonting, om än inte på något som kan placeras i en specifik religiös kontext. En människa som inte tror på någonting känns närmast skrämmande. Men hursomhelst. Jag var i alla fall på midnattsmässan med min mamma och det var faktiskt väldigt vackert. Prästen som höll i mässan var väldigt bra och duktig på att tala. Hon sa en sak jag tänkt på många gånger efteråt. Hon pratade om livet och människans obevekliga kraft och hon sa;

”Vad som än hänt mig, så kan livet alltid födas på nytt”

De där orden tog fäste i mig, kanske för att jag så förtvivlat behövde höra dem just där och då, att livet alltid kan börja om på nytt.  Jag tänker på en del av en dikt av Karin Boye som jag tyckte mycket om när jag var liten:

“Mäktigt är det späda livet,

mer än järn

fram ur jordens hjärta drivet,

utan värn”

Ibland tänker jag att detta är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om mode; att det ständigt strävar efter en slags pånyttfödelse. Även om tidigare decennier och sekler givetvis går igen i modet så är modet föränderligt av sin natur. Lätt pretentiöst uttryck handlar det ju till stor del en längtan och ett sökande efter ett nytt uttryck, ett nytt sätt att se på livet och människan (det är väl det all kultur/konst handlar om) och det är fint, tycker jag.

img.src

Hanna Johansson skriver fint om Mercedes Benz Fashion Week som äger rum i Stockholm under nästa vecka i sin krönika för Rodeo. Hon skriver bland annat att modeveckan är något av ett socialt spektakel samt att den ” som vävstock för de drömmar och begär som de faktiska kollektionerna måste kunna studsa mot är den dock nödvändig som just ett sådant” (så vacker formulering förövrigt). Det är en bra krönika. Läs den.

I augusti släppte journalisten och modevetaren Karin Falk sin debutbok ”Det svenska modeundret” som utforskar just detta alltmer vedertagna begrepp och vad det egentligen innefattar. Jag har faktiskt inte läst Falks bok ännu, men planerar absolut att göra det. Det är svårt att diskutera och ifrågasätta det svenska modeundret tycker jag. Det är lätt att låta arrogant och lite överlägsen, som om man vill berätta att svenskt mode minsann inte är så coolt i New York/Paris/London/valfri metropol som alla svenskar tror. Inte någon charmig attityd direkt. Å andra sidan är det enligt mig tråkigt och i längden missgynnande för svenskt modes utveckling att ständigt stämma in i en unison hyllningskör och prata som om svenskt mode i princip vore världsledande, om inte ur ett ekonomiskt perspektiv så åtminstone ur ett kreativt sådant.

En fin sak med oss svenskar är att vi är väldigt beskyddande gentemot våra svenska designers. Jag är det absolut. Blir på riktigt lätt förolämpad om (modeintresserade) personer från andra länder varken känner till V ave shoe repair, Rodebjer eller Nakkna (Acne känner de alltid till). Vi vill värna om och odla den svenska modescen som vuxit sig allt starkare under de senaste 10-15 åren. Här fyller, precis som Hanna skriver, Stockholms modevecka en viktig funktion. Både som en plats för just den längtan Hanna talar om i sin krönika, men också som en plats där den svenska modebranschen och människorna i den får stå i centrum, vara viktigast. Stockholms modevecka är på så sätt nödvändig för att kunna skapa en känsla av exklusivitet kring det svenska modet. Inte nödvändigtvis i ekonomisk bemärkelse, det mesta svenska modet ligger i mellanprissegmentet internationellt sett, men i just det medvetna exkluderande som är en förutsättning för att någonting ska upplevas just exklusivt och åtråvärt.

Hursomhelst, det jag tänkte komma till var mina egna förväntningar på modeveckan. Jag ser mest fram emot Altewai. Saome mest för att jag är nyfiken på om de kommer bli lika hyllade denna säsong, V ave shoe repair och Hernández Cornet. Men framförallt hoppas jag på bra, välskrivna recensioner och reflektioner från visningarna, vare sig det handlar om hyllningar eller sågningar.

Sjukt begåvade Wiktor i Barbara Gongini. Hur duktig är han inte?!