img.src unkown

Nej, jag känner inte riktigt att jag är klar med mina utbrott för idag, och detta är något jag blev arg på när jag upptäckte häromdagen,nämligen att Margiela är H&Ms nästa designsamarbete. Suck. Jag är i en del sammanhang absolut för att mode ska vara “folkligt”, men nej, folket ska inte få Margiela. Tyvärr så tycker jag att märket tappar sin själ, sin essens och identitet, genom att samarbeta med H&M. Säger som en vän till mig uppdaterade på facebook efter att nyheten släppts; “Somewhere in a white-washed cave in Belgium, Martin Margiela is rolling over in his minimalist sleep-pod.”

img.src

Alltså förlåt, men har nu suttit och försökt processa att Elsa Billgren i sin blogg beskriver sig själv som en “modeikon”?! Detta sker alltså i en pressrealease för ett samarbete mellan henne och hennes mamma Helene Billgren där de ska, om jag förstått det hela rätt, inreda en lägenhet i anknytning till en boutställning, och hon skriver alltså såhär; “Så här beskriver vi det i pressreleasen: ‘Helene och Elsa Billgren – Fågel, fisk eller mittemellan. Personligt och retroinspirerat av bildkonstnären Helene Billgren och modeikonen Elsa Billgren’”

Nej, kom igen nu. Är fullt medveten om att detta egentligen är en bagatell, och inte något att hänga upp sig på om man jämför med typ världssvälten, men kan inte låta bli att tycka att detta urvattnande av begreppet “modeikon” är lite deppigt. Som min sambo Klara sa med något chockat tonfall: “en modeikon är ju någon i stil med Greta Garbo, Audrey Hepburn och Grace Kelly, egentligen känns det som att man ska vara död för att kunna vara en modeikon”. Och ja, jag håller helt med, en modeikon är någon som både under sitt liv och efter sin död lyckats influera och inspirera människors uppfattning om vad stil, mode och klass (i bemärkelsen sätt att föra sig osv) är, och som också har ett mer allmänt kulturellt inflytande (inom konst, litteratur, teater osv).

Sedan finns det givetvis mer “moderna” modeikoner också, som kanske inte når upp till Garbos nivå (och som förmodligen aldrig kommer att göra det), men som ändå är stora inspirationskällor och mycket inflytelserika, bland dessa anser jag att exempelvis Anna Wintour, Carine Roitfeld, Kate Moss, Daphne Guinness och kanske även Anna Dello Russo står att finna. Jag orkar inte ens försöka förklara hur långt från dessa modepersonligheter Elsa Billgren faktiskt befinner sig. Vill poängtera att jag inte försöker “hoppa på” Elsa Billgren på något sätt, hon är säkert jättesnäll, utan detta handlar mer om en stark ovilja inför att totalt urholka begreppet “ikon” vilket i förlängningen innebär att det helt tappar sitt värde. Enligt mig har vi ingen modeikon i Sverige idag, men om vi skulle ha någon så tycker jag att exempelvis Elin Kling ligger betydligt närmare den definitionen än vad Billgren gör, och jag tycker bara det är sjukt fånigt att beskriva sig SJÄLV som en modeikon, alltså det passar sig verkligen inte. Man kan liksom inte utnämna sig själv till en modeikon.

P.S Obs, du blir inte en modeikon för att valfri  ”modetidning”, typ Chic, utnämner dig till typ “årets chicaste”. D.S

img.src unknown

Jag tycker att det är svårt att skriva om mode just nu. Kanske är jag inte tillräckligt “inspirerad” (ni som känner mig, alternativt har läst här ett tag, känner kanske till min aversion gentemot det ordet) eller så handlar det mer om att det mesta jag läser just nu inte handlar om mode. Eller okej, vem försöker jag lura, är ju inte som att jag inte går igenom min dagliga skörd av modesidor/modebloggar, men jag läser så himla mycket romaner och poesi och sådant just nu, så det konkurrerar lite.

Så istället för att låta denna blogg stå helt tom så tänkte jag idag (ikväll) istället tipsa om en författare som inte alls skriver om mode, men som likväl är fruktansvärt bra, nämligen Kristian Lundberg. Jag är för närvarande fullkomligt besatt av Kristian Lundberg och försöker komma över exakt allting han någonsin skrivit på biblioteket (är ungefär halvvägs) vilket är svårare än man kan tro, särskilt när man bor i hipster-Hornstull där alla gillar DNs kulturdel. Har även hetsköpt hans böcker på Adlibris. Om ni inte känner till honom men känner igen hans namn så kan det bero på att han skrev hyllade romanen “Yarden” som kom ut häromåret och som handlar om hur han tvingas ta jobb som “daglönare” på en avlastningsplats i Malmö hamn som logiskt nog heter Yarden. Själv tyckte jag väldigt mycket om “Yarden” samt efterföljande “Och allt ska vara kärlek” som är en slags fortsättning. Kristian Lundberg skriver träffsäkert och berörande om särskilt klass, hur klasstillhörigheten påverkar det perspektiv genom vilket vi betraktar omvärlden och oss själva. Han skriver också, hur klyschigt det än låter, vackert om kärlek, kanske främst olycklig sådan. Han har gett ut mycket poesi som jag rekommenderar alla som har det minsta lyrikintresse att läsa, särskilt helt jävla fantastiska “Min kropp lyser vit” som jag fullkomligt älskade (och hatade, för att jag själv aldrig kommer kunna skriva lika bra, men det är en annan historia).

Hursomhelst är det kvällens tips, vet att detta inte handlar om mode, men har fått uppfattningen av att ni som läser inte bara är modeintresserade, utan kulturintresserade i allmänhet. Snart ska jag dock skriva mer om mode igen, det lovar jag.