Frida Gustavsson for Vogue Russia October 2012 by Patrick Demarchelier

Okej, ryska Vogue är väl knappast kända för sin, vad ska man säga, goda smak, men faktum är jag älskar dem ändå. Har ju en förkärlek för Ryssland överlag och pluggade ryska på gymnasiet, men är liksom bara så svag för den typiskt ryska “more is more”-attityden när det kommer till mode. Som här: peruk, päls och gärna lite för mycket accessoarer. Älskar det.

Tweet

Liu Wen, Frida Gustavsson, Constance Jablonski, Sigrid Agren, Jac Jagaciak and Toni Garrn for What’s Contemporary? by Patrick & Victor Demarchelier

Tycker dessa bilder är så fina och okonstlade. ÄLSKAR de på Jac (om det är hon, hjälp mig nu någon modellkunnig?) när hon skrattar.

Tweet

“Blue water lillies” – Monet, 1919

Det här är den vackraste, sorgligaste och mest välskrivna blogg jag någonsin har läst. Förstår inte varför jag inte skrivit om den tidigare, så nu gör jag det. Ni måste måste måste läsa den.

Tweet

Robyn Lawley

För några dagar sedan läste jag ett inlägg hos Lady Dahmer om plus size-modellen Robyn Lawley, där hon dels rasar över det faktum att Lawley anses vara plus size (har för mig att Robyn Lawley drar en storlek 42, men är osäker) och dels över att man, när man talar om “kurviga kvinnor” alltid menar “uteslutande de som har hullet på rätt ställen. Tits and ass. Och minsta tillstymelse till fettvalk retuscheras bort. Det är inte bara Robyn. Plus-size-modeller är sällan speciellt stora och är det de så har de fortfarande smala midjor, välsvarvade ben och sällan storlekar större än 42.”. So far, so good, håller givetvis med Natashja (Lady Dahmer) om allt detta. Det är skit att det ser ut såhär. Sedan läser jag igenom kommentarsfältet till inlägget, som i Lady Dahmers blogg ofta är lika spännande och intressant som inläggen i sig, och hittar följande kommentar:

“Man kan alltså verkligen ifrågasätta om det är kvinnor som har bestämt att kvinnokläder skall modellas av kvinnor, som faktiskt inte ens ser ut som kvinnor?”

Och här känner jag att jag blir förbannad, jag är så JÄVLA less (ursäkta språket) på detta skitsnack om “riktiga kvinnor”.  Nu är jag inte en storlek 32, men en storlek 34 och är 1.76 lång och tro mig, ingen har någonsin misstagit mig för en man, trots att jag är småbystad och relativt rak i kroppen. Jag ser ut som en kvinna för att jag är en kvinna. Precis som att någon med storlek 42, som Robyn Lawley, ser ut som en kvinna, eller precis som att någon med, låt säga, storlek 56 också ser ut som en kvinna. Kvinna är du om du fötts med kvinnligt könsorgan (nej, tänker inte ta någon diskussion om transsexualitet här, tycker det är ett viktigt ämne men inte relevant för just den här diskussionen). Det går inte att vara “mer eller mindre” kvinna. Punkt.

Nu förmodar jag att det kommentatorn menar förmodligen är att det känns orimligt att en så liten procentuell del av den kvinnliga befolkningen som modellkroppen faktiskt utgör (för jo, klart det finns fler kvinnor som INTE drar 32/34 rent procentuellt) ska få diktera hur idealet ska se ut. Fair enough, det håller jag givetvis med om, men jag tycker inte att det rätta sättet att diskutera detta är att döma ut modeller, eller modellsmala kvinnor, som “okvinnliga” (en intressant diskussion kan ju även vara den om varför det är så otroligt viktigt att se ut som en kvinna bara för att en är kvinna?) “utmärglade” och – i vissa fall – “äckliga”. Jag tror helt enkelt inte att det är rätt väg att gå för att nå någon slags mångfald i vilka kroppar som får synas i mode- och mediasammanhang.

Tweet